Dagens föreläsning hölls av Sebastian Gårdendahl, stadsarkitekt hos Växjö kommun och vi var nästan hundra personer som samlats för att lyssna.
Sebastian har varit stadsarkitekt i kommunen i ca ett år, dessförinnan har han arbetat bland annat i Stockholm och i Skåne.
Rollen som stadsarkitekt har delvis en ny roll: är en strategisk tjänst av förmedlande roll till kollegor och kommunbor. För ny bebyggelse i Växjö kommun ska en arkitektonisk ide formuleras: frågan om gestaltning ska väckas tidigt, utgå från annat än kostnader, ska finnas ett syfte, ge inspiration och kunskapsstöd, ha ett koncept och stil samt funktion.
Tidigare har inte funnits riktlinjer för arkitektur och detta skall gälla för allt byggande, stort som smått.
Växjö är en s k rutnätsstad och detta är av riksintresse vilket innebär att man inte kan förändra hur som helst. En rutnätsstad innebär raka gator vilka ofta avslutas med byggnad.
Vid planering av ny bebyggelse ska man utgå från platsens förutsättning, varje plats ska ses som unikt viktig, man ska se på omgivningen och vara extra noga med områden där många människor finns under lång tid. Man ska bygga med långsiktighet och hållbart, bygga i bra material och tänka på återbruk. Byggnader ska åldras med aktning.
Växjö kommun utser sedan 1990 ett byggnadspris: förutsättningar för priset är att byggnaden ska ligga i Växjö tätort, ge ett samtida uttryck, vara jordnära, ha ljusa och matta kulörer, ge ett tydligt uttryck av deras funktion, vara låga byggnader, ha en god gestaltad livsmiljö samt tydligt avspegla sin framtid.
År 2019 gick priset till Stora Vallen (Teleborg), år 2020 till transformatorstationen, Elverket vid vattentorget. År 2021 gick priset till Norrastugan i Norremark, år 2022 fick bostadshusen i Öpestorp, Öja priset. År 2023 gick priset till Dörren 4 i Telestad, Vikaholm=flerbostadshus.
Till det här månadsmötet kunde vi hälsa strategichefen på Växjö Energi AB Julia Ahlrot välkommen att berätta om ett spännande projekt om koldioxidinfångning som VEAB håller på med. Idén om att minska växthusgaser i atmosfären genom att fånga in dem och trycka ner dem i berggrunden, där de med tiden omvandlas till berg, är något som man jobbar med globalt, så projektgruppen i Växjö har samarbetspartners runt om i världen.
Julia förklarade den tänkta processen på ett mycket överskådligt och lättillgängligt sätt, och vi kände att detta nog kan vara en framkomlig väg mot ett fossilfritt samhälle, en nödvändighet för att hejda uppvärmningen av vår planet. Julia fick också svara på många intressanta frågor från publiken. Vi tackade för det trevliga och angelägna föredraget med en stor applåd innan vi satte oss vid kaffeborden.
100 medlemmar hade kommit till Domkyrkocentrum för att lyssna till journalisten Jenny Berntsson Djurvall, som berättade om radioprogrammet som aldrig saknar uppslag, trots att det har sänts varje lördagsmorgon 52 veckor om året sedan 1990! Naturen är en outsinlig källa med sin mångfald och ständiga förnyelse. Det var roligt att se bilder och höra klipp från inspelningar genom åren. Vi kände igen Anders Börjesson, Jan Danielsson och Lena Liljeborg, och vi mindes med skräckblandad förtjusning Nils Linnmans direktsända reportage från fågelberget vid Stora Karlsö, där linan till hans reportagestol, som hängde längs bergsväggen, började rotera snabbare och snabbare under Nils Linnmans alltmer pressade rapportering. Till slut utbrast han: ”Fy fasen vad det går runt!” Då ska man komma ihåg att det var absolut tabu att svära i radion vid den här tiden, men Nils Linnman blev förlåten för sitt övertramp med tanke på omständigheterna. Jenny berättade också om Fågelsångsnatten, som sänts i fem år och som har 400 000 lyssnare per natt! Forskarna har konstaterat att människan mår bra av att lyssna till fågelsång. Det är bara en trygg fågel som sjunger, något som vi i vårt undermedvetna registrerar. Slutligen gjorde Jenny reklam för podden Sveriges Radio Play. ”Ge den ett hjärta, så kommer den upp direkt”, tipsade hon. Det gör vi absolut efter den här trevliga föreläsningen
18 Aktiva Seniorer hade letat sig ut till Micropowers stora nybygge på Nylandaområdet för att få en presentation av det expanderande företaget inom batteri- och batteriladdarsektorn. Utvecklingschef Erik Ahlrot berättade om företagets utveckling från starten 1984 i en garage i Tävelsås till ett storföretag med världen som arbetsfält och med många hundra medarbetare. Erik berättade om de olika arbetsområdena och företagets affärsidé medan vi drack kaffe i den luftiga matsalen och därefter fick vi göra en rundvandring i produktionsavdelningen. Vi imponerades av den avancerade tekniken som visades och det stora tekniska kunnande som krävs av de anställda. Efter rundvandringen tackade vi Erik med en stor applåd och gratulerade samtidigt till de nya fina lokalerna. När hela bygget är klart i april 2025 kommer vi gärna på ett återbesök!
Höstens första månadsmöte besöktes av drygt 100 medlemmar som kom för att höra glasantikvarie Björn Arfvidsson från Kulturparken Småland berätta om tre kvinnliga glaskonstnärer, som gjort stora avtryck i den småländska glaskonsten, nämligen Betzy Ählström, Gerda Strömberg och Ingeborg Lundin.
Björn berättade att Betzy var Sveriges första kvinnliga glaskonstnär och att hon var verksam vid Reijmyre glasbruk 1901 – 1902. Hon utarbetade bland annat intarsiatekniken marketeri, en avancerad metod att applicera glasreliefer på en slät glasyta, en metod som uppfunnits av den franske glaskonstnären Émile Gallé.
Sen fick vi höra om Gerda Strömberg, som var verksam vid Sandviks glasbruk och Orrefors under första hälften av 1900-talet. Gerdas enkla och sparsmakade glaspjäser renderade henne många svenska och internationella priser och utmärkelser.
Den sista glaskonstnären som Björn presenterade var Ingeborg Lundin, även hon knuten till Orrefors. Vem känner inte igen hennes skimrande ”Äpplet”, som togs fram till H55-utställningen i Helsingborg?
Björn tackades för det intressanta föredraget med en varm applåd, och efter ordförande Ewa Johanssons föreningsinformation samlades alla därefter till en god kopp kaffe.
Den traditionsenliga vårresan gick i år till Lund, där vi började med en guidad rundvandring i domkyrkan, denna mäktiga byggnad, vars äldsta del är ca 900 år gammal. Enligt sagan byggdes kyrkan av jätten Finn, som lovat munken Lars att bygga kyrkan i utbyte mot Lars ögon, såvida Lars inte kunde komma på jättens namn innan sista stenen sattes in. Lars höll på att förlora vadet, men av en lycklig slump hörde han den sista kvällen jättekvinnans vaggsång för barnen Sölve och Gerda: ” …er fader Finn till kvällen kommer med gåvan.” ” Finn, Finn, sätt den sista stenen in”, ropade då Lars till jätten, som förbittrad rusade ner i kryptan och började skaka en pelare för att rasera hela bygget. Men just då bröt den första solstrålen in och Finn blev förstenad mitt i greppet, och där står han än idag. Tur tyckte vi, som ryckts med av berättelsen. Efter dramatiken i kryptan samlades vi kring Horologium Mirabile Lundense, det astronomiska uret som inte bara visar hur mycket klockan är utan också solens och månens gång och faser, zodiaken och vändkretsarna, datum och dagens namn, grynings- och skymningstider. Vid 12-slaget slog riddarna på toppen varandra tolv gånger med svärd, den eviga kampen mellan gott och ont. Efter dramatiken i domkyrkan åt vi en utsökt lunch på Mat & Destillat och vandrade sedan vidare till Kulturen i Lund. Detta unika friluftsmuseum mitt i staden bjuder på en intressant miljö och många spännande utställningar. Resan avslutades med ett stopp på Flädergården och Pelargonhuset i Vinslöv, där det serverades kaffe och våfflor. Många passade på att inhandla något exemplar av de mellan 600 och 700 pelargonsorter, som finns på Pelargonhuset. Efter denna fina terminsavslutning önskade vi varandra glad sommar och på återseende till hösten.
I onsdagskväll avnjöt vi ännu en välsmakande och informativ ost-och vinprovning under ledning av den mycket kunnige Joel Löndahl.
Vi provade följande viner från Loiredalen en Crémant, en röd Cabernet Franc och en vit söt Moulin Toucais samt en mörk belgisk öl. Vinerna var väl anpassade till urvalet av ostar.
Ostprovningen började med två getostar en mjuk fransk Crottin de Chavignol och en hård Crabu från Sardinien med en lagring på 3–4 månader. Det är egentligen inte säsong för getost nu men vi tyckte de smakade bra. Vi fortsatte sedan med fyra franska ostar Comté lagrad 30 månader, Beaufort charlet d’alpage från sommaren 2021 med ett pris på 1500:-/kg, Camembert de Normandie fermier en ost direkt från gården samt en grönmögel Bleu de gex.
Vi tackade och applåderade Joel för en mycket väl genomförd och mycket uppskattad kväll i vinets och ostens tecken.
