Dagens föreläsning hölls av Sebastian Gårdendahl, stadsarkitekt hos Växjö kommun och vi var nästan hundra personer som samlats för att lyssna.
Sebastian har varit stadsarkitekt i kommunen i ca ett år, dessförinnan har han arbetat bland annat i Stockholm och i Skåne.
Rollen som stadsarkitekt har delvis en ny roll: är en strategisk tjänst av förmedlande roll till kollegor och kommunbor. För ny bebyggelse i Växjö kommun ska en arkitektonisk ide formuleras: frågan om gestaltning ska väckas tidigt, utgå från annat än kostnader, ska finnas ett syfte, ge inspiration och kunskapsstöd, ha ett koncept och stil samt funktion.
Tidigare har inte funnits riktlinjer för arkitektur och detta skall gälla för allt byggande, stort som smått.
Växjö är en s k rutnätsstad och detta är av riksintresse vilket innebär att man inte kan förändra hur som helst. En rutnätsstad innebär raka gator vilka ofta avslutas med byggnad.
Vid planering av ny bebyggelse ska man utgå från platsens förutsättning, varje plats ska ses som unikt viktig, man ska se på omgivningen och vara extra noga med områden där många människor finns under lång tid. Man ska bygga med långsiktighet och hållbart, bygga i bra material och tänka på återbruk. Byggnader ska åldras med aktning.
Växjö kommun utser sedan 1990 ett byggnadspris: förutsättningar för priset är att byggnaden ska ligga i Växjö tätort, ge ett samtida uttryck, vara jordnära, ha ljusa och matta kulörer, ge ett tydligt uttryck av deras funktion, vara låga byggnader, ha en god gestaltad livsmiljö samt tydligt avspegla sin framtid.
År 2019 gick priset till Stora Vallen (Teleborg), år 2020 till transformatorstationen, Elverket vid vattentorget. År 2021 gick priset till Norrastugan i Norremark, år 2022 fick bostadshusen i Öpestorp, Öja priset. År 2023 gick priset till Dörren 4 i Telestad, Vikaholm=flerbostadshus.
Till det här månadsmötet kunde vi hälsa strategichefen på Växjö Energi AB Julia Ahlrot välkommen att berätta om ett spännande projekt om koldioxidinfångning som VEAB håller på med. Idén om att minska växthusgaser i atmosfären genom att fånga in dem och trycka ner dem i berggrunden, där de med tiden omvandlas till berg, är något som man jobbar med globalt, så projektgruppen i Växjö har samarbetspartners runt om i världen.
Julia förklarade den tänkta processen på ett mycket överskådligt och lättillgängligt sätt, och vi kände att detta nog kan vara en framkomlig väg mot ett fossilfritt samhälle, en nödvändighet för att hejda uppvärmningen av vår planet. Julia fick också svara på många intressanta frågor från publiken. Vi tackade för det trevliga och angelägna föredraget med en stor applåd innan vi satte oss vid kaffeborden.
100 medlemmar hade kommit till Domkyrkocentrum för att lyssna till journalisten Jenny Berntsson Djurvall, som berättade om radioprogrammet som aldrig saknar uppslag, trots att det har sänts varje lördagsmorgon 52 veckor om året sedan 1990! Naturen är en outsinlig källa med sin mångfald och ständiga förnyelse. Det var roligt att se bilder och höra klipp från inspelningar genom åren. Vi kände igen Anders Börjesson, Jan Danielsson och Lena Liljeborg, och vi mindes med skräckblandad förtjusning Nils Linnmans direktsända reportage från fågelberget vid Stora Karlsö, där linan till hans reportagestol, som hängde längs bergsväggen, började rotera snabbare och snabbare under Nils Linnmans alltmer pressade rapportering. Till slut utbrast han: ”Fy fasen vad det går runt!” Då ska man komma ihåg att det var absolut tabu att svära i radion vid den här tiden, men Nils Linnman blev förlåten för sitt övertramp med tanke på omständigheterna. Jenny berättade också om Fågelsångsnatten, som sänts i fem år och som har 400 000 lyssnare per natt! Forskarna har konstaterat att människan mår bra av att lyssna till fågelsång. Det är bara en trygg fågel som sjunger, något som vi i vårt undermedvetna registrerar. Slutligen gjorde Jenny reklam för podden Sveriges Radio Play. ”Ge den ett hjärta, så kommer den upp direkt”, tipsade hon. Det gör vi absolut efter den här trevliga föreläsningen
Höstens första månadsmöte besöktes av drygt 100 medlemmar som kom för att höra glasantikvarie Björn Arfvidsson från Kulturparken Småland berätta om tre kvinnliga glaskonstnärer, som gjort stora avtryck i den småländska glaskonsten, nämligen Betzy Ählström, Gerda Strömberg och Ingeborg Lundin.
Björn berättade att Betzy var Sveriges första kvinnliga glaskonstnär och att hon var verksam vid Reijmyre glasbruk 1901 – 1902. Hon utarbetade bland annat intarsiatekniken marketeri, en avancerad metod att applicera glasreliefer på en slät glasyta, en metod som uppfunnits av den franske glaskonstnären Émile Gallé.
Sen fick vi höra om Gerda Strömberg, som var verksam vid Sandviks glasbruk och Orrefors under första hälften av 1900-talet. Gerdas enkla och sparsmakade glaspjäser renderade henne många svenska och internationella priser och utmärkelser.
Den sista glaskonstnären som Björn presenterade var Ingeborg Lundin, även hon knuten till Orrefors. Vem känner inte igen hennes skimrande ”Äpplet”, som togs fram till H55-utställningen i Helsingborg?
Björn tackades för det intressanta föredraget med en varm applåd, och efter ordförande Ewa Johanssons föreningsinformation samlades alla därefter till en god kopp kaffe.
Ulrika och Hans Parment, nyligen hemkomna från Japan, delar med sig av sina stora kunskaper och sin passion för denna fantastiska dryck. Ulrika fastslår att te också är en hälsodryck som även om den innehåller koffein också innehåller teanin vilket ger en lugnande effekt och även stärker immunförsvaret samt motverkar åderförfettning.
Varje sekund dricks 70 000 koppar i världen. Den ursprungliga teplantan heter Camelia Sinensis, en art kommer från Kina och en från Indien och sedan har olika korsningar gjorts. Ju högre upp plantorna växer ju bättre te blir det, blir då mer aromer. Plantor blandas för en jämnare skörd och kan skördas upp till fyra ggr/år. Dyrast te blir det som skördats på våren. Det mest exklusiva teet är gjort på knoppar från tebusken.
Smaksatta teer är gjort på blandade blad. Jasminte blandas ett antal gånger med blommor. Earl Grey innehåller syntetiska oljor men även äkta bergamottolja.
Det finns svart te, grönt te, oolongte och vitt te, de kommer alla från samma planta men processen är olika efter det att bladen plockats och det avgör vilken sorts te det blir. Vid oxidering (som är en del i processen) sätter bladens oljor igång en kemisk process som påverkar smak och färg. Det finns också ett gult te som är överklasste vilken får sin färg genom att bladen varit täckta med linnetyg.
Allt te innehåller koffein, det spelar ingen roll vilken färg teet har, allt beror på plantan. Ju större tebladen är vid skörd är det mindre koffein. Det tar ca 8 timmar innan koffeinet går ur kroppen efter intaget.
Vissa tesorter kan man låta dra upp till fem gånger (Phuer-te), smaken förändras lite för varje gång.
Mjölk i teet? Har man mjölk i teet motverkar det antioxidanterna som finns i te.
Hur tillaga te? Vattenmängd, temängd, temperatur på vattnet och tiden teet får dra påverkar smaken. Grönt te bör ha en temp på 65-70 grader, Oolongte 80-90 grader och svart te 85-95 grader. Använder man mycket te kan man låta det dra kortare tid och sedan låta det dra igen en andra gång.
Vad dricker man till? Grönt te = lättare mat och desserter. Oolongte = medelfyllig mat och svart te = kraftigare mat samt choklad.
Det nyttigaste teet är vitt te eftersom det inte är värmebehandlat och därför innehåller mest näringsämnen. Grönt och svart te är lika vad gäller näringsämnena.
Det finns ett Matcha-te som är ett superte, ett grönt pulver som vispas ut i vattnet, det används mest till teseremonier och är ett dyrt te. Kan även användas till glass.
Hur te smakar beror mycket på vattnet, Växjö har ett bra vatten till te.
Efter den intressanta och trevliga föreläsningen fanns möjlighet att inhandla olika teer + tillbehör. Vill man kolla mera kan man gå in på hemsidan www Parment.se
Dagens föreläsare Ulf Nilsson gav oss en gedigen lektion i konsten att framställa järnmalm. Man använde sig av både sjö- och bergmalm. Det krävdes god tillgång till skog för att utvinna malmen. Det gick åt 3 ton träkol för att utvinna 1 ton järn. Därför låg järnbruken i skogrika områden som Bergslagen och Småland. Som mest fanns 99 olika järnbruk i vårt landskap.
Karl Karlsson Gyllenhielm (1574-1650), son till Karl IX, anlade Huseby Bruk,
väl värt ett besök för den som inte varit där.
Åryd har en magnifik masugn. Övergick med tiden till att bli glasbruk.
I närheten kan man besöka Hemmesjö gamla kyrka.
Gamla Åminne Bruk vid Källundasjön, ca 1 mil sv om Värnamo, är mest ruiner i naturskönt område och i närheten finns ett naturreservat.
Nya Åminne Bruk vid sjön Vidöstern s om Värnamo, var det sista sjömalmsbruket som lades ner. Museum.
Hillerstorp, Marieholms Bruk, ca 2 mil nv om Värnamo. Tillverkning av jordbruksmaskiner, främst såmaskiner. Här finns ett museum.
Är du i närheten kan du besöka Store mosse.
Hörle Bruk, 1 mil n om Värnamo. Här finns inget kvar av bruket. Herrgården är fantastiskt inredd i 1700-talsstil av Carl Hårleman (1700-1753), som inredde Stockholms slott. Privatägt av familjen Böhn, som planerar café- o restaurangverksamhet med guidade visningar i sommar, dock endast för grupper.
Överum, Tjust, ca 3 mil nv om Västervik, grundades 1655 av holländare. Främst känt för tillverkning av plogar. Verksamheten är fortfarande i gång. Ägs av Fiat idag.
Blekhems herrgård – ett fint exempel på Tjustempir. Här bedrev man främst
tegelbruk. En avstickare till Uknadalen är ett trevligt utflyktsmål.
Orrefors -gick från järnbruk till glasbruk, som lades ned 2013 på grund av
olönsamhet. Orranäs glasbruk, som så tragiskt brann ner, kommer att återuppbyggas.
Braås herrgård – här bedrevs järnbruk åren 1745-1846. Här finns en fin park
att vandra i. Där hittar du också Eremithyddan, klädd med granbark och i närheten finns Sjösås gamla kyrka.
Stenfors, ca en halv mil s om Tingsryd. Ruiner i ett mycket naturskönt område.
Vandringsrunda finns i närheten.
Tusen tack Ulf för en underhållande och lärorik eftermiddag och tack för alla intressanta utflyktstips till sommarens utfärder.
Ett 90-tal medlemmar hade infunnit sig till årsmötet på Domkyrkocentrum i snålblåsten, eller ska vi sägas ”vårvindar friska”…?
Yngve Rehnström svängde ordförandeklubban mycket rutinerat. Valberedningens Inger Bohman Gummesson lade fram genomtänkta förslag, som alla gick igenom. Som föreningens ordförande omvaldes Ewa Johansson. Likaså omvaldes styrelseledamöterna Barbro Isaksson, Håkan Rahm och Gunnar Svensson för en period av två år. Rapporterades att de tidigare valda ledamöterna Lisbeth Dahlberg, Anja Hytönen Hugosson och Gerd Irehammar har ytterligare ett år kvar på sina mandatperioder. Ersättarna Staffan Lundberg och Christina Wenander omvaldes också. Valberedningen för kommande år består av Inger Bohman Gummesson och Eva-Lena Reinholdsson.
Efter årsmötesförhandlingarna underhöll Aktiva Seniorers ”Köramellerna” under ledning av suveräne Sven Torstensson med ett knippe härliga vårsånger. Publiken fick sjunga med i ett par av sångerna, och temperaturen steg märkbart i salen. Tänk vad sång och musik piggar upp!
Innan det var dags att samlas vid kaffeborden tipsade Gunnar Svensson om en kommande pubafton och en favorit i repris, nämligen ost- och vinprovning med Joel Löndahl.
Den här snömoddiga eftermiddagen tog förre smittskyddsläkaren i Kronobergs län Arne Runhagen den stora publiken med på resor i ord och bild ut i världen för att följa hans internationella uppdrag åren 1998 – 2014 i Hebron, Thailand, Darfur och Liberia.
Vi fick minnas tsunamikatastrofen i Thailand julen 2004 då 8000 människor omkom och ett stort antal skadades. Arne berättade om vilken enorm förödelse flodvågen hade åstadkommit. Vissa hus var helt utraderade, båtar hittades uppspolade långt upp på land, hela kvarter var en enda hög av bråte och mitt i allt detta skulle man leta fram och identifiera omkomna, som förändrats till oigenkännlighet av det framrusande vattnet. Vid sökandet hade man god hjälp av elefanter som har ett fantastiskt luktsinne och kan förnimma en kropp som ligger djupt ner i marken. Arne berättade också om en foglig och mild elefant som plötsligt blivit som en rasande furie och rusat upp i bergen långt innan någon människa blivit varse att den förödande tsunamivågen var på väg. Elefantens ägare rusade efter och på så vis undgick både elefanten och ägaren att fångas i vattenmassorna.
”Det fruktade Ebola-viruset” blev ju ett begrepp i massmedia 2014. Liberia drabbades värst. Arne var där och hjälpte till med sjukvårdsinsatser. Vi fick veta att dödligheten är upp till 70 %, om man blir smittad. Eftersom det är en kontaktsmitta gäller det att skydda sig minutiöst för kontakt med viruset, något som strider mot begravningssederna i Liberia, där ”alla” tar farväl av en avliden genom att krama och pussa den döda kroppen, även om personen dött av Ebola. Den handlingskraftiga presidenten Ellen Johnson Sirleaf fick ta i med hårdhandskarna för att ändra beteendet och på så sätt begränsa smittspridningen.
Arne avslutade sin fascinerande berättelse med att reflektera över och förundras över människors förmåga att känna glädje och förnöjsamhet även om den materiella standarden är låg och de ekonomiska möjligheterna begränsade. Dessa tankar tog vi med oss efter en mycket berikande eftermiddag tillsammans med Arne.
Hasse Nilsson och Håkan Nordmark har tillsammans givit ut boken Gatuliv, människor och levnadsöden. Vid årets första träff berättade Håkan om några av de spännande personer, som fått ge namn åt gator i Växjö.
På en gammal karta kan man se att Växjö från början hade endast hade tre namngivna gator: Stooregatan, Norregatan och Kyrkogatan. Den först tillkommande gatan döptes helt logiskt till Nygatan.
Gator med personnamn uppkallas endast efter avlidna personer, som gjort sig kända. Håkan gav oss några exempel.
Håkan Sjögren var präst, lärare och med tiden även biskop.
Kallades ibland Spögren eftersom han var sträng och tillämpade aga i undervisningen. Men han finansierade själv lärarbostäder och föregångaren till folkskola.
Samuel Ödman föddes som fattig bondson och tillbringade sin uppväxt hos morfar prosten i Vislanda. I lugn o ro besvarade prosten alla hans frågor. Detta påverkade honom så, att han som lärare kom att bedriva en undervisning utan aga. Översatte böcker på äldre dar.
Kristina Nilsson vår lilla bondflicka, som förtrollade hela världen med sin sång. Hon blev rik och kunde köpa tillbaka barndomshemmet åt sina föräldrar. Vi fick höra hela historien om hennes stulna smaragdsmycken. De finns numera till beskådande på Smålands Museum.
Elsa Kjellander El Kirsh drev flickpension i bl. a. Alvesta och på Teleborgs slott. Reste till Egypten och träffade sin drömprins Abdul El Kirsh. De gifte sig. Han undervisade i engelska och gav tennislektioner på Teleborgs slott.
Elisabet Bergstrand och Gertrud Lilja är två flickor från Långasjö, som med tiden blev ansedda författarinnor.
Torsten Ullman och Owe Jonsson är två idrottsstjärnor, som fått gator uppkallade efter sig. Torsten Ullman var duktig pistolskytt och tog hem en guld- och en bronsmedalj vid OS i Berlin 1936. Owe Jonsson var sprinterstjärna och tävlade både på 100, 200 och 400 meter. Tog 9 svenska medaljer, varav 7 guld, samt EM-guld i Belgrad 1962. Han omkom samma år i en bilolycka.
Gulli Petrini tog studenten och akademisk examen och fick erfara att kvinnor inte fick undervisa på universitet. Engagerade sig politiskt, debatterade flitigt och slogs för kvinnors möjligheter.
Ulla-Britt Söderlund kläddesigner, filmare och Växjös enda
Oscarsvinnare. Hon ägnade sig åt s.k. periodfilm. Otrolig kläddesigner. Gjort kostymerna till filmerna Ut- och Invandrarna, Strindbergs tid, Den enfaldige mördaren och den danska serien Matador. För kläddesignen i Stanley Kubricks film Barry Lyndon fick hon motta en Oscarsstatyett ur Telly Savalas (Kojac) hand.
Detta var bara ett litet axplock, som Håkan Nordmark bjöd oss på. I boken Gatuliv kan man läsa om fler spännande livsöden, som gett upphov till gatuskyltar i stan. Tack Håkan för en fantastisk eftermiddag!
Bilder från boken: Gatuliv -Människor och levnadsöden i Växjö- av Hasse Nilsson och Håkan Nordmark.
