Aktiva Seniorer Växjö

Vi var ett 25-tal personer som träffades denna härliga sommardag. Biologen och entomologen Tobias Ivarsson var vår ciceron och bättre guidning kan man nog inte önska sig. Biparadiset firade 10-årsjubileum år 2020. Från början var det en grusplan på 2 ha där man mest hade övningskört med bil. Växjö var först i landet med biparadis men det kommer fler och fler och många gör studiebesök här, senast var kommunen i Nässjö på studiebesök. Tre saker ska vara uppfyllda för ett biparadis, nämligen pollinering, trevligt utflyktsmål samt information om biologisk mångfald. På fråga om satsningen varit lyckosam blir svaret JA. Det finns ca 300 vilda bisorter och här finns ca 80 (ca 100 inklusive omgivningen). I antal bin räknar Tobias med att det är ungefär lika många som det är invånare i Växjö. Vildbin är vegetarianer. Deras livscykel är ca ett år med olika stadier, från ägg till puppa till larv till fullvuxet bi. I biparadiset finns flera bihotell med olika storlekar på hål att lägga ägg i eftersom storleken på bin varierar, några är väldigt små. Igentäppta hål tyder på att där finns ägg. Sälgsandbin samlar pollen enbart från sälg, andra från andra växter. Sandsmalbin som är ca 4 mm långa har bon i sanden, ca 30 000 små hål finns. Biparadiset består av olika landskap, t ex sandlandskap, busklandskap och vattenlandskap. Man bränner av gräset varje tidig vår. I vattenlandskapet som är en grunddamm innehåller mängder med grod- och paddyngel. Tobias är en fantastisk guide med stora fickor, han hade ett antal små burkar i fickorna med olika bin och han samlade in insekter under guidningen. I biparadiset finns mängder med buskar, hagtornsträd och blommor. Bland blommorna finns Gökört som pollineras av Långhornsbiet. Varför heter det Gökört, kan det vara så att blommorna ser ut som en gök (se bild). Är någon intresserad finns guideböcker att läsa t ex Gröna Växjö. En mycket intressant och trevlig eftermiddag.

.

Efter två års väntan kunde vi äntligen genomföra FAS traditionella vårresa. Första stoppet var Bergdalahyttan. Ett glasbruk med anor från 1800-talet. Efter att det både brunnit ner ett par gånger och även gått i konkurs, ägs glasbruket idag av glasblåsarmästare Roger Johansson. Bergdalas signatur är klarglas med en blå rand överst. Här fick vi möjlighet att studera glasblåsarna arbete på nära håll i hyttan. Ett fantastiskt hantverk. På utställningen kunde vi studera mästarnas fantastiska glasskulpturer.

Nästa stopp var Lessebo handpappersbruk. Vi började med en fralla och en efterlängtad kopp kaffe. Under kaffet visades en video hur man tillverkar handpapper. Pappersmassan görs av olika returmaterial. Lessebo använder framför allt av bomull och linne. Detta är också liknade glasblåsning ett riktigt hantverk. Vi fick också se en konstnärinna som experimenterar med pappersmassa i olika färger för att skapa ett konstverk.

Vi avlutade vår resa på Hönsalottas Luffarmuséum. En verksamhet som startade 2005. Värdparet Inger ”Stolla-Hedda” Rydbrink och Göran ”Snacke-Pär” Johansson hälsade oss välkomna. ”Snacke-Pär” har forskat i luffarnas liv- och leverne och besitter en stor kunskap i ämnat. Man har skapat museet genom att samla in och köpa attribut kopplade till luffare. Tråd-jack, massor av tavlor, specialcyklar och mycket mer. Här finns mer än 15 000 föremål. ”Snacke-Pär berättade mycket inlevelsefullt om luffarna Kosta-Lasse, Björnjägaren, Nisse-Skåne och många fler. Herman Andersson var en produktiv målare, och muséet har nästan 1000  målningar av honom. Efter ”Snacke-Pärs” lektion fick vi en välsmakande lunch med urval vad luffarna kunde äta. Isterband, kroppkakor, hyttsill, äggakaka och ostkaka. Vårt besök avslutades med lite skönsång av ”Stolla-Hedda” och ”Snacke-Pär”.

En variationsrik och mycket uppskattade resa tyckte våra resenärer.

.

Årsmöte och musikfrågesport
Det gångna året ”annus horribilis” kunde äntligen läggas till handlingarna, när stämman som summerade pandemiåret 2021 kunde hållas den 3 maj 2022 på Domkyrkocentrum i Växjö.
Yngve Rehnström svingade vant och säkert klubban och alla beslut fattades i stor enighet.

Efter stämman underhöll Barbro Isaksson och Gunnar Svensson med en trevlig och nostalgisk musikfrågesport. Om man hade lyckats klura ut de rätta svaren fick man fram sex bokstäver som skulle kastas om, och vips så fick man ordet ”dadlar”. Prisbordet dukades upp och då visade det sig att alla priserna bestod av just dadlar i olika former. En av pristagarna var Yngve Rehnström, som således fick med sig hem både en ask med dadlar och en tackblomma.

.

Nästa 90 medlemmar hade kommit till Domkyrkocentrum denna kyliga aprileftermiddag för att höra Maria Lindberg berätta om sitt yrke som fotograf och var hon hittar inspirationen till sina vackra bilder. Det framgick tydligt att Maria älskar att arbeta med barn och djur, och då gärna hästar. Hon skapar magiska bilder med ensamma barn i skogen som är på väg till ett ”främmande land”, ofta med en ensam lykta i handen. Hon lockar också fram ett underbart samspel mellan barn och djur, som kändes magiskt.
Naturen är också en stor inspirationskälla för Maria. Hon väljer sina miljöer med omsorg och skapar inramningar som harmonierar både till färg och form med huvudpersonen. Hon förtrollade oss med bilder av vackra kvinnor i böljande rober, söta sagobarn omgivna av rävar och korpar, syskonpar som förtroligt och tryggt kommer fram ur i dimman eller omges av gnistrande, snötyngda granar.
Maria gav också en inblick i hur man kan redigerar bilder så att de blir som fotografen/konstnären tänkt sig. Vi häpnade! Det är tydligen bara fantasin som sätter gränser för vad som är möjligt att skapa.
Efter denna hisnande lektion gav vi Maria en rungande applåd och återvände därefter från den magiska sagovärlden till den lite krassare verkligheten vid kaffebordet. Men trots att vi fick helt vanligt kaffe med en helt vanlig muffins var vi inte riktigt säkra på att allt var vad det såg ut att vara. Man kan ju aldrig veta, det hade Maria visat oss. Sagovärlden är underbar!

.