Aktiva Seniorer Växjö

Tisdagen den 24 september hade Aktiva seniorer i Växjö besök av Stefan Martinsson, grundaren och tidigare direktorn för Drottning Silvias mödrahem i Rio de Janeiro, även kallat Abrigo. Stefan hade kommit till Brasilien som sjömanspräst i Svenska kyrkan på 80-talet för en kort tids tjänstgöring, men den nöd och utsatthet han såg inte minst bland gravida tonårsflickor som levde i en miljö präglad av våld, droger och kriminalitet gjorde att han stannade kvar i Rio och startade ett mödrahem för att hjälpa tonårsflickorna till ett bättre liv.

På Abrigo får flickorna mat, boende i vacker miljö, och hälsovård. Förutom en gynekologisk klinik finns det en tandvårdsklinik, en förskola och en kyrka. Kraven på att flickorna ska utbilda sig är hårda. Abrigos motto är ”Kvinnors självständighet” och utan utbildning kan man aldrig stå på egna ben, menar man. Många av flickorna har gått från analfabetism till gymnasieutbildning, några till och med till universitetsutbildning. Utbildningen ger dem förutsättning att ta hand om sig själva och sina barn och de behöver inte vara beroende av någon man. De flesta flickorna har dålig erfarenhet av våldsamma och knarkande män, och i stort sett alla har varit utsatta för våld i nära relationer. Att slippa ha en man som kontrollerar en känns som en befrielse.

Vi var djupt gripna av Stefan Martinssons berättelser om olika kvinnoöden och vi önskade Abrigo fortsatt framgång med deras behjärtansvärda arbete. Känslan när vi satte oss vid kaffeborden var trots allt hoppfull. Stefan hade visat att det går att få till en förändring även om det ser mörkt ut.

Önskar ni skänka en slant till Abrigo så swisha 123 904 0452 eller plusgiro 90 40 45-2

.

I härligt sensommarväder hälsade vi varandra välkomna tillbaka till Aktiva Seniorer efter en lång och varm sommar.

Den förste föreläsaren för terminen var Samuel Palmblad, 1:e antikvarie vid Kulturparken Småland. Kosta-mosaik var ämnet för dagen.  Samuel tog avstamp i den italienska staden Ravenna, där man än i dag kan se fantastiska mosaikbilder som är lika klara och lysande i färgerna som när de kom till år 430 e.Kr. Glasmosaik är alltså ett fantastiskt hållbart och dekorativt material. Detta tog man fasta på vid Kosta glasbruk, som startade Nordens första mosaikproduktion 1954. Trots att produktionen lades ned redan 1967 hann det tillverkas mängder av glasmosaik som vi fortfarande hittar på väggar och golv och som konstverk i privata och offentliga miljöer.

I England blev man tidigt intresserad av glasmosaiken från Kosta. Bl. a. beställde man mosaik som fasadmaterial till en stor nybyggd kyrka i Liverpool på 60-talet. Dessvärre rasade all mosaik ner efter en tid p.g.a. att det var feluppsatt.  Den händelsen visar att monteringen är helt avgörande för hållbarheten, menade Samuel.

Vi fick lära oss hur glasmosaiken tillverkades, i vilka storlekar bitarna och plattorna skars, hur glaset packades i metallramar och klistrades till ”ark” och hur man slutligen satte upp mosaiken. Vi fick också se hur Sven Pihlström skapade spegelvända mosaikkonstverk som blev rättvända när de sattes upp.

Detta och mycket mer berättade Samuel fängslande och intressant, och vi var alla sugna på att gå ut på stan och titta uppåt väggarna för att se den mosaikutsmyckning som faktiskt finns men som man inte tänker på alla gånger.

Vi tackade Samuel för en fin upptakt på höstterminens föreläsningar. Som avrundning på eftermiddagen fick vi kaffe och en god kaka i domkyrkocentrums Café Lilla torg.

.

Vi startade vår resa i arla morgonstund från Norrtullskolan med buss i riktning mot Vrigstad och Komstad.

Vårt första stopp var Komstad. Komstad är en fin hantverksby med kvarn, ramsåg och kvarnstensfabrik. Från 1734 till 1909 var Komstad häradets tingsplats med tingshus, häkte och avrättningsplats. Olof Rogstedt guidade oss runt byn på ett mycket informativt och roande sätt.

Besöket avslutades i strålande solsken med kaffe och ostkaka från Vrigstad.

Färden gick sedan vidare mot Nydala Kloster. Klostret grundades 1143 av cistercienseorden och verkade fram till 1529 då munkarna drevs bort av kung Gustav Vasa. Kyrkan invigdes 1266 och renoverades och återinvigdes 1688. I anslutning till kyrkan finns en Klosterträdgård som visar hur en krydd- och örtagård skulle kunna ha sett ut under klostertiden. En fin och lärorik guidning av kyrkan, portkapellet och klosterträdgården genomfördes av guiderna Kerstin, Agneta och Lennart.

Vi fortsatte sedan vår bussfärd mot Värnamo och Vandalorum.

Här intog vi en mycket välsmakande lunch med salladsbuffé och glaserad fläsksida/kummel beroende på resdag. Efter kaffet var det fri vandring i utställningen och tid för eventuella inköp i butiken. Konstutställningarna varierade beroende på resdag. En utställning var dock gemensam för båda.  SCENER av Karl Dunér.

Mätta och nöjda fortsatte vi vår resa mot Öhr. Här intogs eftermiddagskaffe hos Systrarna Skogströms Lantcafé. Till kaffet serverades hembakad toscakaka. Efter kaffet fanns det möjlighet att njuta av blommor och växter och kanske komplettera trädgården med någon växt i Klockaregårdens Trädgårdsbutik.

Sedan var det bara en kort resa tillbaka till Växjö. En trivsam och behaglig resa med mycket upplevelser tyckte många.

Väl mött till hösten och våra månadsmöten.

.

Marielle Almqvist, landskapsarkitekt på Växjö kommun, är personen bakom blomsterarrangemangen vi ser runt om i Växjö under vår, sommar och höst.               

Marielle berättade om hur arbetet med blomsterprogrammet ser ut, från första tanke till slutresultat. 25.000 lökar sätts på hösten, 20 000 – 30 000 penséer sås och får växa till sig i stadens växthus och planteras ut innan påsk året därpå om temperaturen tillåter det. Påskris med ullbollar i glada färger placeras ut i rondeller, på gator och torg.

30 000 sommarblommor drivs upp i växthuset och 150 urnor arrangeras och placeras ut före midsommar. Inspirationen till arrangemangen kan komma ur många olika infallsvinklar, t ex fjolårets inspirationskälla, som bl. a var Vincent van Goghs favoritfärger, orange och blåviolett.

Ett konstverk i Linnéparken är den berömda kaktusgruppen, en snart 100-årig tradition, som består av tusentals kaktusar och taklök, med ett nytt lokalanknutet tema varje år. Stora Agaver står som en fond bakom och varje år är det någon av de gamla Agaverna, som blommar.

Ett mycket intressant föredrag med vackra bilder, som inspirerade oss inför våren.

Vår ordförande, Ewa Johansson, tackade Marielle med en fin vårblomma.

.