Kategori: Reportage

Efter två års väntan kunde vi äntligen genomföra FAS traditionella vårresa. Första stoppet var Bergdalahyttan. Ett glasbruk med anor från 1800-talet. Efter att det både brunnit ner ett par gånger och även gått i konkurs, ägs glasbruket idag av glasblåsarmästare Roger Johansson. Bergdalas signatur är klarglas med en blå rand överst. Här fick vi möjlighet att studera glasblåsarna arbete på nära håll i hyttan. Ett fantastiskt hantverk. På utställningen kunde vi studera mästarnas fantastiska glasskulpturer.

Nästa stopp var Lessebo handpappersbruk. Vi började med en fralla och en efterlängtad kopp kaffe. Under kaffet visades en video hur man tillverkar handpapper. Pappersmassan görs av olika returmaterial. Lessebo använder framför allt av bomull och linne. Detta är också liknade glasblåsning ett riktigt hantverk. Vi fick också se en konstnärinna som experimenterar med pappersmassa i olika färger för att skapa ett konstverk.

Vi avlutade vår resa på Hönsalottas Luffarmuséum. En verksamhet som startade 2005. Värdparet Inger ”Stolla-Hedda” Rydbrink och Göran ”Snacke-Pär” Johansson hälsade oss välkomna. ”Snacke-Pär” har forskat i luffarnas liv- och leverne och besitter en stor kunskap i ämnat. Man har skapat museet genom att samla in och köpa attribut kopplade till luffare. Tråd-jack, massor av tavlor, specialcyklar och mycket mer. Här finns mer än 15 000 föremål. ”Snacke-Pär berättade mycket inlevelsefullt om luffarna Kosta-Lasse, Björnjägaren, Nisse-Skåne och många fler. Herman Andersson var en produktiv målare, och muséet har nästan 1000  målningar av honom. Efter ”Snacke-Pärs” lektion fick vi en välsmakande lunch med urval vad luffarna kunde äta. Isterband, kroppkakor, hyttsill, äggakaka och ostkaka. Vårt besök avslutades med lite skönsång av ”Stolla-Hedda” och ”Snacke-Pär”.

En variationsrik och mycket uppskattade resa tyckte våra resenärer.

Årsmöte och musikfrågesport
Det gångna året ”annus horribilis” kunde äntligen läggas till handlingarna, när stämman som summerade pandemiåret 2021 kunde hållas den 3 maj 2022 på Domkyrkocentrum i Växjö.
Yngve Rehnström svingade vant och säkert klubban och alla beslut fattades i stor enighet.

Efter stämman underhöll Barbro Isaksson och Gunnar Svensson med en trevlig och nostalgisk musikfrågesport. Om man hade lyckats klura ut de rätta svaren fick man fram sex bokstäver som skulle kastas om, och vips så fick man ordet ”dadlar”. Prisbordet dukades upp och då visade det sig att alla priserna bestod av just dadlar i olika former. En av pristagarna var Yngve Rehnström, som således fick med sig hem både en ask med dadlar och en tackblomma.

Nästa 90 medlemmar hade kommit till Domkyrkocentrum denna kyliga aprileftermiddag för att höra Maria Lindberg berätta om sitt yrke som fotograf och var hon hittar inspirationen till sina vackra bilder. Det framgick tydligt att Maria älskar att arbeta med barn och djur, och då gärna hästar. Hon skapar magiska bilder med ensamma barn i skogen som är på väg till ett ”främmande land”, ofta med en ensam lykta i handen. Hon lockar också fram ett underbart samspel mellan barn och djur, som kändes magiskt.
Naturen är också en stor inspirationskälla för Maria. Hon väljer sina miljöer med omsorg och skapar inramningar som harmonierar både till färg och form med huvudpersonen. Hon förtrollade oss med bilder av vackra kvinnor i böljande rober, söta sagobarn omgivna av rävar och korpar, syskonpar som förtroligt och tryggt kommer fram ur i dimman eller omges av gnistrande, snötyngda granar.
Maria gav också en inblick i hur man kan redigerar bilder så att de blir som fotografen/konstnären tänkt sig. Vi häpnade! Det är tydligen bara fantasin som sätter gränser för vad som är möjligt att skapa.
Efter denna hisnande lektion gav vi Maria en rungande applåd och återvände därefter från den magiska sagovärlden till den lite krassare verkligheten vid kaffebordet. Men trots att vi fick helt vanligt kaffe med en helt vanlig muffins var vi inte riktigt säkra på att allt var vad det såg ut att vara. Man kan ju aldrig veta, det hade Maria visat oss. Sagovärlden är underbar!

Vid första månadsträffen var det pandemirestriktioner och endast 20 personer per tillfälle fick lyssna på Gunnar Hagberg. Dessutom fungerade inte tekniken fullt ut varför han på nytt gästar oss för att så många som möjligt skulle få möjlighet att vara med. Vi var ett 65-tal som slutit upp denna gången. Gunnar Hagberg har arbetat för Röda Korset samt Rotarys läkarbank. Han har tjänstgjort bla i Afghanistan två gånger, Pakistan, Nepal, Kambodja. Han har också varit i Afrika i Sudan, Zambia och Rwanda. Vidare har han arbetat vid jordbävningskatastrofer bl a i Kashmir. Som läkare fick man ta hand om mest skiftande orsaker, i krigszoner är det mycket skador efter minor vilket innebär mycket benamputationer. Tyvärr är det otillräcklig tillgång på proteser. Minor kräver ca 20 000 dödsoffer/år, det finns 45-100 miljoner minor. Vapen som Kalasjnikov ger stora skador eftersom kulorna sliter sönder ben i kroppen. Han har till och med gjort ett 50-tal kejsarsnitt (även om han i Sverige inte har tillstånd till detta), vid något tillfälle gjordes akut kejsarsnitt hemma i köket hos en kvinna (det gick bra och hon födde en son). Många är problemen t ex malariamyggan vilken orsakar bortåt 600 000 dödsfall per år och då mestadels barn. Äldre personer har byggt upp viss immunitet. Vid HIV –perioden var det problem med tillgången till blod, man fick någon gång själv bli blodgivare för att lyckas med operationen. Som läkare inom Röda Korset och Rotarys läkarbank innebär det att man som längst är ute 4 månader åt gången. Inom Rotary tjänstgör man 6 veckor åt gången, är ideellt arbete men fria resor och uppehälle ingår. Man ansöker om tjänstledighet från sin ordinarie tjänst. Arbetsspråket är engelska men vid mottagningsarbete har man med tolkar. Ofta är det provisoriska mottagningar där man även fungerar som barna/mödravård samt med HIV-information. Efter 75 års ålder är det inte aktuellt med utlandstjänstgöring vilket mest beror på att det inte finns försäkringar som gäller då. Vi fick se ett antal bilder från Gunnars långa tjänstgöring, en del visade krigets grymheter mot mänskligheten. Ett mycket intressant föredrag för vilket Gunnar tackades med applåder och blomma.

Vårens första månadsträff präglades av pandemins restriktioner. Endast 20 personer per tillfälle fick samlas för att lyssna på urologen Gunnar Hagberg, Växjö, som var dagens föreläsare. Han berättade om sina utlandsuppdrag som läkare i krigshärjade länder. Sju gånger har han tjänstgjort för Röda Korset och 3 gånger för Rotarys läkarbank.

I Asien har han arbetat i Nepal, Kambodja och Afghanistan. År 1988 fanns det så många minor utlagda i Afghanistan att det inte ansågs säkert nog att förflytta sig med bil. Istället fick läkarteamet ta sig fram med cykel ute i byarna! Jordbävningen i Kashmir år 2005 krävde också stora insatser. Även här deltog Gunnar.

Afrika har länge varit en orolig kontinent med våld och inbördeskrig. Etnisk utrotning pågick i Rwanda och Burundi. Cirka 800 000 – 1 000 000 tutsier mördades. I Rwanda hade Röda Korset ett flyktingläger för 250 000 personer, där Gunnar tjänstgjorde. Även i Kongo, Kenya och Zambia var han vid olika tillfällen behjälplig. Fantastiska insatser i mänsklighetens tjänst! Vi är fyllda av beundran.

Dock var inte tekniken med oss denna dag och vi kunde ej se Gunnars bilder. Därför blev andra omgången av föredraget inställd och vi fick trösta oss med kaffe med dopp. Men hav tröst, Gunnar Hagberg kommer tillbaka den 8 mars.

Höstens möten avslutades traditionsenligt med en adventskonsert med Mariakören under ledning av organist Johannes Friberg i den vackra Mariakyrkan tisdagen den 30 november 2021.
Det var skönt att komma in från ett kallt och snöigt Växjö till det upplysta kyrktorget, där det var uppdukat ett härligt adventskaffe med lussebullar och pepparkakor. När kaffet var uppdrucket och vi var uppvärmda gick vi in i den cirkelrunda kyrksalen, som var upplyst med levande ljus runt väggarna. En stilla och förväntansfull tystnad lägrade sig i kyrkorummet och som ett vingsus kunde vi snart förnimma klockren körsång som fjärran ifrån närmade sig, och så kom då kören intågande tillsammans med sin ledare Johannes. En fin entré!
Kören bjöd på ett helt fång med vackra, traditionsenliga sånger, prästen Victor delgav oss några tankar inför julhelgerna och vi fick alla stämma in i Bereden väg och Hosianna.
När kören avslutade med Otto Olssons Advent och sista tonen klingat ut applåderade vi så till den milda grad att kören bjöd på ett extranummer. Vi blev varma både i händerna och i hjärtat!
Mariakören, violinisten, Johannes och Victor tackades för en fantastiskt fin adventskonsert och därefter tackade vi varandra för all trevlig samvaro under den gångna hösten, önskade varandra God Jul och på återseende nästa år. Vid utgången fick alla vårens program i handen, även det en trevlig tradition i vår förening.