Emilia Linderholm, född 1975 tog oss med på en underhållande resa från Vaxholm till Tolg.
Hon är uppvuxen i musiken och sångens värld.
Hennes pappa var, Gösta Linderholm var musikant med jazzinriktning och hennes mamma är konstnär, som arbetar mycket med textil och målning.
Hemmet var mycket annorlunda och det var farrmor från Vetlanda som ställde upp och stöttade den bohemiska familjen, där pappa ofta var på turné och mamma hade utställning.
Familjen vistades mycket i Härjedalen och i Provence, så det blev inte så mycket med skolgången för Emilia och hennes bror. Föräldrarna tyckte inte det var viktigt med skolan.
När Emilia var tio år kom det en ny granne i Vaxholm, det var en operadirektör och hos honom fick verkligen uppleva operan och dess värld, hon älskade att lyssna på opera och att måla. Hon var helt inriktad på att bli operasångerska i New York. I trettioårsåldern började hon tveka på att bara ägna sig åt sång och längtade efter att få måla och vara formgivare.
År 98-99 hängde hon ihop med en kille som hette Jonas, men det tog slut.
2006 följde hon med sin pappa på turné i Småland och då fick Jonas mamma höra på lokalradion att Emilia var i trakten och meddelade sin son detta. Jonas skrev ett mail och de fick kontakt på nytt.
Deras första barn föddes 2007 och 2011när nästa barn var på väg köpte de huset i Tolg, och det har de aldrig ångrat, nu ska de snart gifta ig.
Emilia sjöng många vackra sånger för oss bla Habaneran ur Carmen, Så skimrande var aldrig havet,
Sound of Music, När morgonen gryr, hon avslutade med: Non, je ne regrette rien. Edith Piafs stora glansnummer.
Hon tackades med stor applåd och Amaryllis från ordförande Eva.
Eva Gustavsson och Gerd Irehammar hade ordnat ett lotteri till förmån för Värdens barn.








