Kategori: Föreningen

Det var övervägande kvinnor i den stora publiken som hade kommit för att lyssna till whiskyexperten Hasse Nilssons berättelser med anknytning till just whisky, något som förvånade Hasse men samtidigt var logiskt, eftersom kvinnor har bättre utvecklat doft- och smaksinne än män och därför kan bedöma till exempel parfymer och whiskyarom bättre, menade Hasse.

Med utgångspunkt från sin prisbelönta bok Historier jag har hört i Skottland och andra berättelser om whisky utlovade Hasse sedan en sagostund.

Den första ”sagan” hette ”Lord i svart och vitt”. Den handlade om hur entreprenören James Buchanan lurade den förstklassiga personalen på The Savoy Hotel i London att börja servera hans nyproducerade whisky Black and White i tron att det var ett gammalt och ärevördigt märke. Till sin hjälp hade han inhyrda skådespelare som var uppklädda som eleganta gentlemän och själv utgav han sig för att vara lord. Tricket gick hem och snart fanns Black and White på alla restauranger av klass tack vare denna smarta marknadsföring.

Den andra ”sagan” handlade om den vackra och charmiga Lady Jennie, som 19 år gammal var värdinna på Demokraternas segerfest på Manhattan Club för den blivande presidenten Samuel Jones Tilden. Man hade glömt att planera för välkomstdrinken, och nu var goda råd dyra. Den driftiga och orädda Jeanette Jerome sa bestämt: ”Något bittert ska det vara. Mörkt och rött. Använd Vermouth!” Så var drinken ”Manhattan” född. Lady Jennie gifte sig så småningom med Lord Randolph Churchill och blev mor till sir Winston Churchill, men det är en annan historia…

Vi fick höra ytterligare en ”saga”, den som heter ”Målvakten”, en tragisk spökhistoria om ett gripande människoöde i den färgade pojken Biawas gestalt, men det får ni läsa själva i Hasse Nilssons bok Historier jag har hört i Skottland och andra berättelser om whisky.

Vi tackade Hasse med en varm applåd för en spännande och underhållande sagostund och fortsatte sedan vårt månadsmöte med en trivsam stund över en kopp kaffe – utan whisky!

Höstens första och inspirerande föreläsning stod eldsjälen Ove Svensson från Åby/Tjureda IF för. Ove har varit föreningens ordförande i  53 år – vilken prestation! Beslutet om att bilda en förening togs redan 1946. Från början hade man sin bandybana på Helgasjöns is.  Vi fick höra historien om hur man med ångaren Thors hjälp försökte rädda en jeep, som gått genom isen. Tyvärr lyckades inte den operationen.

Även en fotbollsplan anlades i föreningens regi.

Så småningom ökade kraven på en egen konstfrusen isbana och med mycket ideellt arbete och delvis kommunalt stöd lyckades man få till en sådan. Genom tiderna har föreningen tränat och fostrat flera framgångsrika spelare, som gått till klubbar högre upp i serierna och t o m blivit landslagsspelare. Även på tjejsidan var man tidigt aktiva. Ett ledmotiv har varit att ha bra tränare. Bra tränare leder till bra spelare.

Med ett lån från Växjö kommun och massor av ideellt arbete byggdes en egen inomhusarena med plats för ca 2000 åskådare. Den invigdes 2019. Där hölls bandy-VM 2023. Under en vecka spelades 68 matcher mellan deltagare från många olika nationer. Detta är ju en otrolig framgångssaga för det, som började med en liten klubb på en liten ort. Samhället Åby har idag ca 500 invånare men antalet medlemmar i Åby/Tjureda IF uppgår till mer än 1500!

Vi blev alla imponerade av allt ideellt arbete som föreningens medlemmar utför för att dra in pengar till sin verksamhet. Man sköter slussningen i Åby sluss, campingplatser, badplatser, fotbollsplaner och mycket annat. Man ordnar slussfestival, danstillställningar, säljer lotter med mera. ”Järngänget” med behjälplig personal bygger och river scener och anläggningar för festivaler, musikevenemang (t ex Melodifestivalen på olika orter) och matmässor för att få in pengar till föreningen. Tala om en förening med engagemang! Hatten av för dessa idoga

föreningsmedlemmar!

Bengt Herrman har vuxit upp på Sjömanskyrkan i London på 60-talet. Med hjälp av bilder och vykort tar oss med till Londons välkända platser där vi möter annorlunda sevärdheter och historier.

Floden Themsen delar staden i två delar och en av de mest berömda broarna över floden är Tower Bridge. Bron tog åtta år att bygga och invigdes 1894. Bron är en klaffbro som öppnas lite vid normala båtar och endast full öppning när kungen skall passera. En historia är att busschaufför Alfred kom med sin dubbeldäckare för att passera bron när den började öppna. Alfred stampade gasen i botten och lyckades passera bron. Ingen skadades mer än Alfred som bröt benat.

Här finns också många parker att besöka. En av de intressanta parkerna är Hyde Park där man kan studera några av Londons över 30 000 rödgröna papegojor. Skrönan säger att Jimi Hendrix rockgitarristen hade med sig två papegojor från USA som han släppte som sedan förökat sig. Fel enligt expertisen! Lämpligt att besöka år statyn Peter Pan där de ofta håller till. Förutom papegojor har staden över 10 000 statyer på lejon.

Stadens absoluta mittpunkt är Trafalgar Square med Lord Nelson kolonnen uppförd 38 år efter slaget vid Trafalgar. Här finns också en staty av sjuksköterska Edith Cavell som hjälpte engelska soldater under kriget. Arkebuserade av tyskarna för detta 1915. På torget finns också en liten kur i ena hörnet. 1926 byggdes denna kur till Londons minsta polisstation. Stationen innehöll en direkttelefon till Scotland Yard. När jourhavande polis ringt till Scotland Yard tändes en gul lampa på tak så förstod man att förstärkning var på väg. Idag används kuren som redskapsskjul.

Spännande är också ett besök på den gamla tyska ambassaden. Här finns en minnesplatta över ambassadör Leopold von Hoesch favorithund Giro.

Detta var ett axplock ur Bengts mycket intressanta fördrag som också innehöll spännande berättelser om historiska och tidstypiska vykort och brev.

Oj, så spännande det var att höra Olle Larsson berätta om hur nära det var att ett tredje världskrig brutit ut 1983. Och inte vilket världskrig som helst utan ett kärnvapenkrig, som hade fört med sig en förödelse, som man inte vågar tänka på ens en gång.

Med stor inlevelse och med glimten i ögat trots det oroande ämnet trollband Olle oss under en hel timme med berättelser om en rad incidenter på både den sovjetiska sidan och den amerikanska, som var för sig kunnat ha startat ett nytt krig. Den allvarligaste var nog det som hände den 26 september 1983 menade Olle, då överstelöjtnanten vid det sovjetiska luftvärnsförsvaret Stanislav Petrov fick upp ett meddelande på sin skärm att USA hade avfyrat fem kärnvapenbestyckade missiler mot Sovjetunionen. Instruktionerna vid en sådan rapport var att omedelbart skjuta ner de fientliga missilerna, men Petrov hade is i magen och avvaktade några snabbt bortilande minuter under vilka det upptäcktes att det var falskt alarm.  Petrov sägs ha räddat världen, men trots det fick han lämna sin tjänst för ”ohörsamhet”.

Olle fortsatte sedan att berätta om de smått osannolika händelserna som ledde fram till Berlinmurens fall klockan 23.30 den 9 november 1989. Vi mindes lite till mans hur det var att vakna upp till den nyheten på radion den 10 november. Kunde detta verkligen vara sant?

Tiden ilar i väg när lektorn och fil. dr. Olle Larsson delar med sig av sina stora kunskaper, och vi tyckte att han just hade börjat när hela föredraget plötsligt var slut. Vi hade kunnat lyssna länge till, men vi tyckte i alla fall att det skulle smaka gott med en kopp kaffe och ett vaniljhjärta på Alla Hjärtans Dag. Vi hoppas Olle snart kommer tillbaka och fortsätter berätta.