Författare: gunnarsvensson

Den här snömoddiga eftermiddagen tog förre smittskyddsläkaren i Kronobergs län Arne Runhagen den stora publiken med på resor i ord och bild ut i världen för att följa hans internationella uppdrag åren 1998 – 2014 i Hebron, Thailand, Darfur och Liberia.

Vi fick minnas tsunamikatastrofen i Thailand julen 2004 då 8000 människor omkom och ett stort antal skadades. Arne berättade om vilken enorm förödelse flodvågen hade åstadkommit. Vissa hus var helt utraderade, båtar hittades uppspolade långt upp på land, hela kvarter var en enda hög av bråte och mitt i allt detta skulle man leta fram och identifiera omkomna, som förändrats till oigenkännlighet av det framrusande vattnet. Vid sökandet hade man god hjälp av elefanter som har ett fantastiskt luktsinne och kan förnimma en kropp som ligger djupt ner i marken. Arne berättade också om en foglig och mild elefant som plötsligt blivit som en rasande furie och rusat upp i bergen långt innan någon människa blivit varse att den förödande tsunamivågen var på väg. Elefantens ägare rusade efter och på så vis undgick både elefanten och ägaren att fångas i vattenmassorna.

”Det fruktade Ebola-viruset” blev ju ett begrepp i massmedia 2014. Liberia drabbades värst. Arne var där och hjälpte till med sjukvårdsinsatser. Vi fick veta att dödligheten är upp till 70 %, om man blir smittad. Eftersom det är en kontaktsmitta gäller det att skydda sig minutiöst för kontakt med viruset, något som strider mot begravningssederna i Liberia, där ”alla” tar farväl av en avliden genom att krama och pussa den döda kroppen, även om personen dött av Ebola. Den handlingskraftiga presidenten Ellen Johnson Sirleaf fick ta i med hårdhandskarna för att ändra beteendet och på så sätt begränsa smittspridningen.

Arne avslutade sin fascinerande berättelse med att reflektera över och förundras över människors förmåga att känna glädje och förnöjsamhet även om den materiella standarden är låg och de ekonomiska möjligheterna begränsade. Dessa tankar tog vi med oss efter en mycket berikande eftermiddag tillsammans med Arne.

Hasse Nilsson och Håkan Nordmark har tillsammans givit ut boken Gatuliv, människor och levnadsöden. Vid årets första träff berättade Håkan om några av de spännande personer, som fått ge namn åt gator i Växjö.

På en gammal karta kan man se att Växjö från början hade endast hade tre namngivna gator: Stooregatan, Norregatan och Kyrkogatan. Den först tillkommande gatan döptes helt logiskt till Nygatan.

Gator med personnamn uppkallas endast efter avlidna personer, som gjort sig kända. Håkan gav oss några exempel.

Håkan Sjögren var präst, lärare och med tiden även biskop.

Kallades ibland Spögren eftersom han var sträng och tillämpade aga i undervisningen. Men han finansierade själv lärarbostäder och föregångaren till folkskola.

Samuel Ödman föddes som fattig bondson och tillbringade sin uppväxt hos morfar prosten i Vislanda. I lugn o ro besvarade prosten alla hans frågor. Detta påverkade honom så, att han som lärare kom att bedriva en undervisning utan aga. Översatte böcker på äldre dar.

Kristina Nilsson vår lilla bondflicka, som förtrollade hela världen med sin sång. Hon blev rik och kunde köpa tillbaka barndomshemmet åt sina föräldrar. Vi fick höra hela historien om hennes stulna smaragdsmycken. De finns numera till beskådande  på Smålands Museum.

Elsa Kjellander El Kirsh  drev flickpension i bl. a. Alvesta och på Teleborgs slott. Reste till Egypten och träffade sin drömprins Abdul El Kirsh. De gifte sig. Han undervisade i engelska och gav tennislektioner på Teleborgs slott.

Elisabet Bergstrand och Gertrud Lilja är två flickor från Långasjö, som med tiden blev ansedda författarinnor.

Torsten Ullman och Owe Jonsson är två idrottsstjärnor, som fått gator uppkallade efter sig. Torsten Ullman var duktig pistolskytt och tog hem en guld- och en bronsmedalj vid OS i Berlin 1936. Owe Jonsson var sprinterstjärna och tävlade både på 100, 200 och 400 meter. Tog 9 svenska medaljer, varav 7 guld, samt EM-guld i Belgrad 1962. Han omkom samma år i en bilolycka.

Gulli Petrini tog studenten och akademisk examen och fick erfara att kvinnor inte fick undervisa på universitet. Engagerade sig politiskt, debatterade flitigt och slogs för kvinnors  möjligheter.

Ulla-Britt Söderlund kläddesigner, filmare och Växjös enda

Oscarsvinnare. Hon ägnade sig åt s.k. periodfilm. Otrolig kläddesigner. Gjort kostymerna till filmerna Ut- och Invandrarna, Strindbergs tid, Den enfaldige mördaren och den danska serien Matador. För kläddesignen i Stanley Kubricks film Barry Lyndon fick hon motta en Oscarsstatyett ur Telly Savalas (Kojac) hand.

Detta var bara ett litet axplock, som Håkan Nordmark bjöd oss på. I boken Gatuliv kan man läsa om fler spännande livsöden, som gett upphov till gatuskyltar i stan. Tack Håkan för en fantastisk eftermiddag! 

Bilder från boken: Gatuliv -Människor och levnadsöden i Växjö- av Hasse Nilsson och Håkan Nordmark.