Kategori: Reportage

Sigfridssalen i Domkyrkocentrum i Växjö var välfylld av förväntansfulla Aktiva Seniorer vid årets första månadsmöte tisdagen den 22 januari. Det var roligt att träffas igen efter juluppehållet, tyckte alla.

Vårens program inleddes med ett mycket intressant föredrag av Carl-Axel ”Calle” Hageskog under rubriken ”Ledarskap på internationell nivå”. Calle är välkänd för allmänheten som kaptenen för det svenska Davis Cup-laget i tennis med Mats Wilander, Anders Järryd och Magnus Larsson, professorn i idrottens ledarskap på Linnéuniversitetet i Växjö och nu coachernas coach i den Olympiska kommittén i Norge.

Calle berättade om hur han arbetar med att hjälpa ledarna att bli bättre. Visionen är: Leda och träna bäst i världen och filosofin lyder: Tillsammans mot de stora prestationerna.

Calle bygger allt arbete på tre grundbegrepp: respekt, fair play och omtanke. Han gav många roliga och tankeväckande exempel på hur detta går till i verkligheten.  Publiken både skrattade och nickade instämmande.

Efter föredraget tackade ordföranden Ewa Johansson Calle för en fantastisk lektion i etik och moral. Calle fick en extra varm applåd när Ewa berättade att Calle hade skänkt sitt arvode till BRIS. Själv fick han en liten vårbukett med pärlhyacinter. Som avrundning serverades kaffe med blåbärsmuffins. En mycket givande och inspirerande eftermiddag var det allmänna omdömet.

Ledarskap på internationell nivå

1 file(s) 292.50K

Download

Med en stämningsfull adventskonsert i den vackra Mariakyrkan i Växjö avslutades Aktiva Seniorers höstprogram.

Mariakören under ledning av organist Johannes Friberg bjöd oss på de välkända adventssångerna. Vi lyssnade bland annat till Stilla Natt, Gläns över Sjö och Strand, O Helga Natt. Församlingsherde Johannes Grimheden höll en kort andaktsstund mellan de vackra sångerna som också ackompanjerades av fin violinmusik.

Ordförande Ewa Johansson tackade kören för den vackra sången och överlämnade ett bidrag till kyrkans julkampanj och informerade sedan om kommande aktiviteter.

Därefter delades vårens programblad ut innan kaffet med lussekatter och pepparkakor serverades.

Tisdagen 13 november mötte våra medlemmar upp till ett föredrag av Thomas Lissing, kulturjournalist, författare och fotograf.

Växjö var en liten stad under hela 1800-talet med ca 2 500 invånare.

1838 och 1843 var några dramatiska årtal då Växjö drabbades av stora bränder, som orsakade enorma skador och som nästan utplånade hela staden. Nya bestämmelser kommer, bl.a. att det inte skall vara så tät bebyggelse på grund av brandrisken.

 Theodor Anckarsvärd blev utsedd till länsbyggmästare för staden 1852. Han är också upphovsman till Växjö Teater, Rådhuset (numera Stadshotellet), Italienska Palatset och Norrtullskolan.

På 1870-talet inspirerades man av empiren och många byggnader blev utsmyckade efter den tidens ideal. Villastaden med egna täppor växer fram under 1900-talet. Många befintliga byggnader börjar rivas under 1950-talet och detta fortsätter även in på 60- och 70-talen och därmed är det slut med empirestaden. Efter år 2000 återgår man till förtätning av staden och bygger mer storskaligt.

Efter den här intressanta tillbakablicken i ord och bild över staden Växjös utveckling från småstad till dagens moderna bebyggelse fortsatte samtalet med Thomas Lissing vid kaffeborden i Domkyrkocentrums Café Lilla Torg.

Tänk att vi har så många sångfåglar i Aktiva Seniorer. Vår kör under ledning av AnnaKarin Ranelf underhöll oss med fina sånger såsom En härlig dag, Vem tar hand om hösten, Drömmen om Elin m.fl. AnnaKarin berättar att varje sånglektion börjar med uppvärmning så att kroppen mjukas upp. AnnaKarin  bjöd oss också på skön solosång ackompanjerad av en ”orkester på burk”. Hon avslutade med ”O min babbino caro” vilket bevisade att hon är en mycket duktig operasångerska. Deltagarna avtackats med en ros och AnnaKarin med ett mindre fång.   

Tisdagen den 24 september hade Aktiva seniorer i Växjö besök av Stefan Martinsson, grundaren och tidigare direktorn för Drottning Silvias mödrahem i Rio de Janeiro, även kallat Abrigo. Stefan hade kommit till Brasilien som sjömanspräst i Svenska kyrkan på 80-talet för en kort tids tjänstgöring, men den nöd och utsatthet han såg inte minst bland gravida tonårsflickor som levde i en miljö präglad av våld, droger och kriminalitet gjorde att han stannade kvar i Rio och startade ett mödrahem för att hjälpa tonårsflickorna till ett bättre liv.

På Abrigo får flickorna mat, boende i vacker miljö, och hälsovård. Förutom en gynekologisk klinik finns det en tandvårdsklinik, en förskola och en kyrka. Kraven på att flickorna ska utbilda sig är hårda. Abrigos motto är ”Kvinnors självständighet” och utan utbildning kan man aldrig stå på egna ben, menar man. Många av flickorna har gått från analfabetism till gymnasieutbildning, några till och med till universitetsutbildning. Utbildningen ger dem förutsättning att ta hand om sig själva och sina barn och de behöver inte vara beroende av någon man. De flesta flickorna har dålig erfarenhet av våldsamma och knarkande män, och i stort sett alla har varit utsatta för våld i nära relationer. Att slippa ha en man som kontrollerar en känns som en befrielse.

Vi var djupt gripna av Stefan Martinssons berättelser om olika kvinnoöden och vi önskade Abrigo fortsatt framgång med deras behjärtansvärda arbete. Känslan när vi satte oss vid kaffeborden var trots allt hoppfull. Stefan hade visat att det går att få till en förändring även om det ser mörkt ut.

Önskar ni skänka en slant till Abrigo så swisha 123 904 0452 eller plusgiro 90 40 45-2

I härligt sensommarväder hälsade vi varandra välkomna tillbaka till Aktiva Seniorer efter en lång och varm sommar.

Den förste föreläsaren för terminen var Samuel Palmblad, 1:e antikvarie vid Kulturparken Småland. Kosta-mosaik var ämnet för dagen.  Samuel tog avstamp i den italienska staden Ravenna, där man än i dag kan se fantastiska mosaikbilder som är lika klara och lysande i färgerna som när de kom till år 430 e.Kr. Glasmosaik är alltså ett fantastiskt hållbart och dekorativt material. Detta tog man fasta på vid Kosta glasbruk, som startade Nordens första mosaikproduktion 1954. Trots att produktionen lades ned redan 1967 hann det tillverkas mängder av glasmosaik som vi fortfarande hittar på väggar och golv och som konstverk i privata och offentliga miljöer.

I England blev man tidigt intresserad av glasmosaiken från Kosta. Bl. a. beställde man mosaik som fasadmaterial till en stor nybyggd kyrka i Liverpool på 60-talet. Dessvärre rasade all mosaik ner efter en tid p.g.a. att det var feluppsatt.  Den händelsen visar att monteringen är helt avgörande för hållbarheten, menade Samuel.

Vi fick lära oss hur glasmosaiken tillverkades, i vilka storlekar bitarna och plattorna skars, hur glaset packades i metallramar och klistrades till ”ark” och hur man slutligen satte upp mosaiken. Vi fick också se hur Sven Pihlström skapade spegelvända mosaikkonstverk som blev rättvända när de sattes upp.

Detta och mycket mer berättade Samuel fängslande och intressant, och vi var alla sugna på att gå ut på stan och titta uppåt väggarna för att se den mosaikutsmyckning som faktiskt finns men som man inte tänker på alla gånger.

Vi tackade Samuel för en fin upptakt på höstterminens föreläsningar. Som avrundning på eftermiddagen fick vi kaffe och en god kaka i domkyrkocentrums Café Lilla torg.

Vi startade vår resa i arla morgonstund från Norrtullskolan med buss i riktning mot Vrigstad och Komstad.

Vårt första stopp var Komstad. Komstad är en fin hantverksby med kvarn, ramsåg och kvarnstensfabrik. Från 1734 till 1909 var Komstad häradets tingsplats med tingshus, häkte och avrättningsplats. Olof Rogstedt guidade oss runt byn på ett mycket informativt och roande sätt.

Besöket avslutades i strålande solsken med kaffe och ostkaka från Vrigstad.

Färden gick sedan vidare mot Nydala Kloster. Klostret grundades 1143 av cistercienseorden och verkade fram till 1529 då munkarna drevs bort av kung Gustav Vasa. Kyrkan invigdes 1266 och renoverades och återinvigdes 1688. I anslutning till kyrkan finns en Klosterträdgård som visar hur en krydd- och örtagård skulle kunna ha sett ut under klostertiden. En fin och lärorik guidning av kyrkan, portkapellet och klosterträdgården genomfördes av guiderna Kerstin, Agneta och Lennart.

Vi fortsatte sedan vår bussfärd mot Värnamo och Vandalorum.

Här intog vi en mycket välsmakande lunch med salladsbuffé och glaserad fläsksida/kummel beroende på resdag. Efter kaffet var det fri vandring i utställningen och tid för eventuella inköp i butiken. Konstutställningarna varierade beroende på resdag. En utställning var dock gemensam för båda.  SCENER av Karl Dunér.

Mätta och nöjda fortsatte vi vår resa mot Öhr. Här intogs eftermiddagskaffe hos Systrarna Skogströms Lantcafé. Till kaffet serverades hembakad toscakaka. Efter kaffet fanns det möjlighet att njuta av blommor och växter och kanske komplettera trädgården med någon växt i Klockaregårdens Trädgårdsbutik.

Sedan var det bara en kort resa tillbaka till Växjö. En trivsam och behaglig resa med mycket upplevelser tyckte många.

Väl mött till hösten och våra månadsmöten.

Marielle Almqvist, landskapsarkitekt på Växjö kommun, är personen bakom blomsterarrangemangen vi ser runt om i Växjö under vår, sommar och höst.               

Marielle berättade om hur arbetet med blomsterprogrammet ser ut, från första tanke till slutresultat. 25.000 lökar sätts på hösten, 20 000 – 30 000 penséer sås och får växa till sig i stadens växthus och planteras ut innan påsk året därpå om temperaturen tillåter det. Påskris med ullbollar i glada färger placeras ut i rondeller, på gator och torg.

30 000 sommarblommor drivs upp i växthuset och 150 urnor arrangeras och placeras ut före midsommar. Inspirationen till arrangemangen kan komma ur många olika infallsvinklar, t ex fjolårets inspirationskälla, som bl. a var Vincent van Goghs favoritfärger, orange och blåviolett.

Ett konstverk i Linnéparken är den berömda kaktusgruppen, en snart 100-årig tradition, som består av tusentals kaktusar och taklök, med ett nytt lokalanknutet tema varje år. Stora Agaver står som en fond bakom och varje år är det någon av de gamla Agaverna, som blommar.

Ett mycket intressant föredrag med vackra bilder, som inspirerade oss inför våren.

Vår ordförande, Ewa Johansson, tackade Marielle med en fin vårblomma.

135 Aktiva Seniorer hade trotsat det ymniga snöfallet och tagit sig till Domkyrkocentrum den 27 mars för att höra professor Lena Fritzén berätta om Familjen Kamprads stiftelse. Stiftelsens syfte är att stödja, stimulera och belöna utbildning och vetenskaplig forskning på ett sådant sätt att entreprenörskap, miljö, kompetens, hälsa och social hälsa främjas, berättade Lena.  Avsikten är att öka livskvalitén för äldre personer. Stiftelsen bildades 2011 av Ingvar Kamprad. Idag har stiftelsen en förmögenhet på 4,7 miljarder kronor. Sedan starten har 470 miljoner kronor delats ut till 200 olika projekt. Ledordet är att pengarna ska komma till nytta för de många människorna.  Lena berättade om några lyckade projekt som genomförts, bl.a. uppsättandet av 1000 ljugarbänkar i anslutning till äldreboenden och inköp av 50 parcyklar, så att äldre kan få känna vinden blåsa i håret på en cykeltur tillsammans med personal.
Ordförande Ewa Johansson tackade för den intressanta föreläsningen med en påskblomma och därefter serverades kaffe och kaka innan det var dags att ge sig av hemåt i snödrivorna. Vi snubblade på orden när vi önskade varandra Glad Påsk. Ibland lär det som God Jul.

På fettisdagen kunde Ewa Johansson hälsa en fullsatt lokal och Sveriges Televisions utrikeskorrespondent Niklas Sjögren välkomna till en intressant eftermiddag. Niklas gav oss en spännande berättelse om hur det är att vara korrespondent i Asien.

Han berättade om farofyllt arbete i Kambodjas djungler, oerhörda katastrofer efter tsunami i Japan och även om hur det är att hantera upplevelser av katastrofer och oändligt lidande. Korrespondentjobbet idag är mycket ett ensamarbete eftersom tekniken har utvecklats så han kan både fotografera, redigera och sända själv.

Många uppdrag kräver både säkerhetsvakt, fixare och tolk. Niklas talar indonesiska och studerar nu kinesiska. Han har just kommit hem från tre veckors studier på en skola i Peking.

Som avslutning fick vi höra Niklas syn på Kinas utveckling både inrikes och utrikes.