Kategori: Reportage

Mer än 150 Aktiva Seniorer hade samlats i den vackra Mariakyrkan på eftermiddagen tisdagen den 3 december för att lyssna till årets adventskonsert. Det har blivit något av en tradition i vår förening att avsluta årets aktiviteter i just Mariakyrkan, en tradition som känns som en fin avslutning på terminens arbete och som är ett skönt startskott till julens festligheter.

Årets konsert inleddes med att Mariakören tågade in sjungande ”Bereden väg för Herran”. Därefter satte sig organisten och körledaren Johannes Friberg vid flygeln och sjöng Gunnar Wennerbergs ”Gören portarna höga och dörrarna vida”. Johannes röst klingade mycket vackert och kraftfullt under kupolen i kyrkan. Det gav rysningar av välbehag!

Kören förstärkt av Vanelias fina violinspel framförde så några stämningsfulla sånger i advent, ”Nu väntar hela jorden”, ”Advent är väntans tid”, ”Dotter Sion” och ”Hosianna – se han kommer”.

Elisabeth Tunström höll en inspirerande betraktelse över temat ”Ljuset i advent” och vi fick gemensamt sjunga ”Hosianna” och ”Nu tändas tusen juleljus”.

När alla medverkande hade fått varma och välförtjänta applåder, Johannes tackats med en julblomma och de övriga med en gåva till årets julkampanj ”För alla flickors rätt till ett värdigt liv” fick vi höra ett vackert extranummer ”En stjärna lyser så klart”.

Efter all skön musik smakade det gott med adventskaffe, lussekatter och pepparkakor. Med god känsla i både kropp och själ önskade vi varandra God Jul och på återseende nästa år. En nöjd skara Aktiva Seniorer gav sig därefter belåtna hemåt i decembermörkret.

.

Idag tar Ulf Nilsson oss med på en spännande resa till sydvästra Kina, som för de flesta är en okänd del av landet. Här finns ett 50-tal olika minoritetsfolk ex. Dang-, Miao-, Bari- och Naxifolket. Alla har sina egna språk utöver det officiella språket som är mandarin. Ulf, som kom hem från en av sina många resor bara för 14 dagar sedan, säger att det är sällsynt med västerländska turister här.

Vi får bl.a. i ord och bild besöka Guangdangprovinsen som är belägen 800-5000 meter över havet. Här består ytan av 85 % berg och man förstår att marken är ” dyrbar”. Under tusen år har bönderna odlat upp marken i bergen. Här odlas ett stort utbud av grönsaker som kvinnorna från landsbygden tar med till byarna och säljer på torgen. Alla byar har vackra stensatta torg som också är en samlingsplats för invånarna vid olika evenemang. Som besökare bjuds man också på risbrännvin som dricks ur ett kohorn. Talesättet är att ”Du får inte komma in utan en sup”.

Gyangsiprovinsen, 200-7000 meter över havsytan, befolkas bergsområden av olika minoritetsfolk där Samifolket är en egen folkgrupp på ca 10000 invånare. Här möts vi av stenskogen, där bergen består till största delen av kalksten.

De olika folkslagen lever fortfarande kvar i gamla traditioner men gammalt möts mot nytt. De nya höghastighetstågen kommer mer och mer och i Kina finns nu 33000 km snabbjärnvägar.

En mycket intressant timme har Ulf gett oss med sina erfarenheter från drygt 40 års resande i Kina. Ett stort tack !!

Vi hälsar ”vår biskop” hjärtligt välkommen med en varm applåd. Han berättar att han den 3/12 2014 under en måltid med familjen blev uppringd av dåvarande biskopen Jan-Olof Johansson som gratulerade honom till den nya tjänsten. Vid presskonferens på Östrabo var journalisternas frågor ”du ska väl bo på Östrabo” och ”du kommer väl att ha öppet hus vid nyår”. Han svarade ja på båda frågorna. 

Biskopskorset är 214 år och har burits av samtliga biskopar. Det får absolut inte slarvas bort. Tidigare biskopar har bott på Helgö, Kronoberg och Skolgatan och sedan 1796 på Östrabo. Huset är renoverat och uppdelat i privat och offentliga delar. Han är nr 20 som bor på Östrabo. Vid större middagar måste man nämna Tegnér så att han inte spökar. Fredrik tänker mycket på efterföljarna och anser att kyrkan ska vara som en andra familj. Han har tidigare arbetat sin längsta tid i Lund. Man blir vald till biskop, ingen tjänst som man kan söka själv. 

Hans hjärta finns också i skönlitteraturen, musiken och sporten och han har satt till en fotboll i sitt biskopsvapen. Oro finns för att föräldrar inte längre döper sina barn i samma omfattning som tidigare. Även konfirmationerna har minskats. Kyrkobyggnaderna är viktiga och pengar behövs för restaureringar. 

Välkomna på nyårsdagen.

Vem är personen?                Personnamn på bussen               Bussens regnr                                                    

(som har sagt eller gjort) 

1 ”Det är kvinnan och dagg-

masken som avgör det hela”            Elin Wägner                                  SXU 607

2 Rolf Ola Anders Svensson             Ola Salo                                        TBZ 973

3 Fiat Lux                                       Bertil Vallien                                 YHD 515

4 7032                                           Carolina Klyft                                 CPF 901

5 ”Låt blott konsten lyfta er             

    ur gruset”                                   Esaias Tegnér                               TBK 610                 

6 Mannen från skogen                     Vilhelm Moberg                             THM 739

                                                      Nils Dacke                                    UZP 680

7 En redig kronobergsk batong-

    mormor                                      Astrid Kristensson                           ROC 046

8 Du är den ende                            Bo Setterlind                                SXR 205

9 Man med 17 apostlar                    Carl von Linné                              UZG 397

10 Grevinnan Casa de Miranda         Christina Nilsson                          DRC 650

11 Från Storgatan 54 till

      Universum                                Carl Birger Blomdahl

12 1968, 1978, 1980, 1981              Stig Svensson                               THG 721

13 Konstnärlig landshövdingefru       Ingegerd Beskow                        TBS 562

14 Kejserlig godsaks upphovsman    Johan Broqvist                             XWZ 227

15 ”Gå då försiktigt på denna jord

      som till sist drar dig till sig”         Agnes von Krusenstjerna            BLW 315

Oktober månad inleddes med ett musikprogram på temat ”Melodier vi älskar”. Operasångaren Anders Nilsson och hans eminente pianist Kenneth Malm hänförde oss med vackra visor, schlagers,operettmusik och jazz ur sin omväxlande repertoar. Vi fick njuta av musik ur Fågelhandlaren, jazziga toner i All of me och därefter Johanssons boogie woogie-vals och Gräsänklingsblues ur Povel Ramels rika sångskatt.

Så följde ett par av Tommy Körbergs hits, Stad i ljus och Anthem ur Chess, Edvard Perssons Jag har bott vid en landsväg och flera andra melodier. Det var en härlig blandning av musik framfördes.

Som avslutning sjöng Anders passande nog  Time to say goodbye.

Efter en lång och ihärdig applåd fick vi också njuta av en Jussi Björling-låt som extranummer.

Våra musikanter avtackades hjärtligt för den fantastiska underhållning de bjudit oss på.

Vårterminens aktiviteter avslutades traditionsenligt med en dubblerad resa österut från Växjö räknat. Resorna gick den 14 och 21 maj.

Första stoppet gjordes redan efter 20 minuters bussfärd till Hovmantorp, där Sven Pihlströms unika mosaikvägg mitt emot busstationen beundrades. Mosaikväggen finns omnämnd i Samuel Palmblads bok ”Kosta Mosaik. Glas uppåt väggarna”. Om detta hade Samuel hållit föredrag för FAS i höstas. Därför var det extra roligt att få se mosaiken i verkligheten.

Sen fortsatte färden mot Emmaboda golfklubb i Vissefjärda. På vägen dit berättade Ewa om tre kända personer med anknytning till Vissefjärda, nämligen Lars Gullin, Vidjay Singh och Nils Dacke. Även Sven Tumba slank med på ett hörn.

Stärka efter härligt förmiddagskaffe hos Stefan Zettergren på golfklubben styrde vi vidare mot Kalmar. På vägen hann vi förbereda oss inför besöket på Länsmuseet i Kalmar och utställningarna ”Regalskeppet Kronan” och ”Tomtens mor – konstnärinnan Jenny Nyström”. Båda utställningarna visade sig vara mycket intressanta. De skickliga guiderna tog oss med på en fascinerande resa rakt tillbaka till svunna tider. En god lunch serverades därefter i museets restaurang på fjärde våningen med utsikt ut över Kalmarsund och Öland.

På hemvägen stannade vi i glashyttan i Målerås, där det visades en förnämlig utställning av konstglas, företrädelsevis skapat av konstnären Mats Jonasson. En stor kakbuffé avslutade besöket.

Väl tillbaka i Växjö konstaterade grupperna i båda resorna att det hade varit både roligt och intressant. Vi önskade varandra en skön sommar och vi enades om att det ska bli roligt att träffas igen till hösten.

Vårens sista månadsmöte handlade om det mångfacetterade landet Indien, som inte för inte, kallas Imperiets Juvel. Barbro och Rune Isaksson visade bilder och berättade humoristiskt och med glimten i ögat om det fascinerande landet, som är enormt med 1.3 miljarder invånare i 29 delstater. Det är 8 ggr större än Sverige till ytan och har 21 000 dialekter. Det var en mycket intressant rundresa, som de gjort, med besök i bl a Sikhernas tempel, där det lagas mat till 15 000 personer per dag, den stora industristaden Jaipur, Vindarnas palats, Maharadjans palats, Amber Fort, Jal Mahal, tigerreservatet Ranthambore med imponerande tigrar på två meters avstånd och så naturligtvis Agra med det otroligt vackra mausoléumet Taj Mahal. Det är också en enorm trafik med allehanda fortskaffningsmedel blandad med de heliga korna, som strövar fritt.                                                                      

I Indien slipas också 11 av  12 diamanter i världen.

Resan avslutades i Dehli.

Stämma och musikquiz

Det blåste friska vårvindar över Växjö när 60 Aktiva Seniorer samlades för årets stämma tisdagen den 26 mars på Domkyrkocentrum.  Stämman leddes med säker hand av Olle Termén, som klubbade igenom punkt för punkt på föredragningslistan utan att några kontroverser uppstod. Stämmoprotokollet publiceras på annan plats här på hemsidan.

Efter avslutade förhandlingar och blomsterutdelningar vidtog ett musikquiz, som Gunnar Svensson och Barbro Isaksson snickrat ihop. Det var ett knippe ”gamla godingar” som spelades upp och publiken sjöng gärna med, en del med glad min och andra med mer bekymrad uppsyn, beroende på om man kommit på vilket ord som skulle skrivas in i krysset eller ej.

De allra flesta kunde till slut lista ut att ordet som söktes var ”lingon”. Prisbordet var fullt av lingonprodukter, och många kunde gå ner till det avslutande kaffebordet i caféet med en burk lingonsylt eller en flaska lingondricka under armen. Oavsett om man hade vunnit eller inte smakade kaffet gott efter den trevliga eftermiddagen.

FRAMTIDENS BOENDE?
Många är vi som bor krav i våra lite äldre hus och har svårt att tänka oss flytta. Men den dag när vi
inte orka med att sköta hus och trädgård längre kan Hofs Park bli ett perfekt boende.
Stefan Ronéus. affärsområdeschef på APP Properties presenterar företaget som är ett ungt bolag
som utvecklar bostadsområden. Tidigare har man byggt ICON-huset. 200 lägenheter, hyresrätter
och bostadsrätter kommer i byggas runt en park. Dessutom blir det terrasshus. Delar av
pensionärernas hus skall flyttas hit. Ett hus kommer att vara trygghetsboende och
omsorgsförvaltningen ska ha kontor i området. Möjlighet finns att ta sig ett morgondopp i poolen
eller utnyttja gymmet. I parken ska finnas olika växtlighet, boulebana, sittgrupper för gemenskap
m.m. Intresset är stort och antalet fylls hela tiden på.

Hofs Park

1 file(s) 2.83M

Download

Dagens gäst, Christer Petersson, har arbetet som läkare i 40 år, främst i primärvården. Han delgav oss sina funderingar kring hur livets mening och utveckling påverkar vår hälsa.För att vi ska må bra behöver vi ha förståelse för det liv vi lever och finna en mening med det. Vi behöver också ha balans i vår tillvaro.

Medellivslängden har fördubblats sedan 1860-talet. Från omställningen till industrisamhälle då går vi nu mot att leva alltmer i ett tekniksamhälle. Kontakten mellan människor minskar och empatin för varandra sjunker.

Rädslan för det nya påverkar oss som alltid. Det mesta i tillvaron är mätbart.Viktigt är dock att odla den icke mätbara delen. Möten och kontakter med andra människor gör att vi kan känna kärlek, tillit och samhörighet med dem. Empatin för varandra ökar.

Det är det som gör oss till människor och inte bara tekniska varelser, s.k. ”kiselskallar”. Mycket tänkvärt!